träffar Rakels dagisbästis från årstatiden. Ett möte som vi pratat mycket om inför resan, nästan som om vi varit rädda att hon skulle ha glömt. Efter några minuters trevan leker de som förr. Är dock osäker på om det beror på att de mindes eller om de helt
träffar Rakels dagisbästis från årstatiden. Ett möte som vi pratat mycket om inför resan, nästan som om vi varit rädda att hon skulle ha glömt. Efter några minuters trevan leker de som förr. Är dock osäker på om det beror på att de mindes eller om de helt enkelt bara tycker det är roligt att leka. /Roman
Dagiskompisen mamma har också varit lite orolig för att Hedvig o Rakel byggt upp luftslottsminnen...men såvitt jag förstår så gick mötet jätte fint. Det var en ledsen Hedvig som kom hem från mötet. Det enda som kunde trösta henne var om hon fick åka tillbaka och träffa Rakel igen i samma park i sitt gamla Årsta...men lite påskägg dög också bra...! Tack för den här stunden!/Erika -dagiskompisens/grannkompisens mamma
Jo, det är så lätt att ta över barnens minnen. Känns som om nostalgi är något som vi vuxna uppfinner. Rakel har inte sagt så mycket egentligen. Hon var väldigt glad att hon skulle få träffa Hedvig och har pratat om vad de lekte och att det var väldigt roligt. Hon har sagt att hon ska leka med Hedvig igen(eller "min Hedvig" som hon säger eftersom grannens dotter också heter Hedvig), men det är precis som hon inte har några problem med att de inte kommer att träffas på ett tag. Det är nog mest Ina och jag som blir rädda att hon ska glömma bort, men det tror jag inte hon kommer att göra - hon har bara en coolare inställning än sin föräldrar. Vi ses ju säkert snart igen!
Tycker om det du skrivit! Underhållande att se en del fina saker och inte bara det vanliga sakerna som man kan läsa om varje dag. ;)